Köksbordet (Trosa)

En vacker dag i maj gjorde vi en utflykt till antroposofernas värld i Ytterjärna och skulle sen fortsätta till ön Oaxen. I kön till färjan blev vi, av en annan köande, rekommenderade att någon gång åka till Trosa. En kall och regnig dag, sex år senare, bestämde vi oss för att följa rekommendationen.

Det är inte lockande att åka till naturreservat när det är tre grader och duggar och det är inte heller roligt att bli sittande inne bakom plast en hel dag. Då kom den sex år gamla rekommendationen väl till pass.

Vi åkte till den lilla staden Trosa i Sörmland. Tyvärr var vädret lika uselt i Trosa som i Gröndal så det tog inte många minuter innan vi slank in på ett kondis, ett folktomt kondis.

Värmda och styrkta kunde vi sen börja vår rundvandring i idyllen, i den folktomma idyllen. Trosa var en pittoresk stad men en liten stad, som vi klarade av på en timma.

Kändes fel att åka bil i sex mil och sen vända hem efter en timma. Eftersom Tullgarns slott låg i närheten beslutade vi oss för att åka dit och där äta vår medhavda macka.

Är det här slottsfrun?

Slottet, som numera är museum, var stort och imponerade men stängt och skulle inte öppna på hela sommaren. Vi fick nöja oss med en repa i trädgården. Men när termometern fortfarande bara visade tre grader och regnet strilade ned var det inte läge att njuta av det medhavda kaffet, inte ens en gång i slottsträdgården.

Då kändes det plösligt som köksbordet skulle vara en bättre plats och plasttältet blev med ens lockande.