Åk tåg!

Tåg är ett alldeles utmärkt fortskaffningsmedel - slutomdöme från sista etappen på tåget hem (Köpenhamn - Stockholm) efter 12 dagars tågluff.

Allt har flutit på bra. Praktiskt taget alla tåg har följt tidtabell - nästan inga förseningar. Men man ska ha god marginal för tågbyten, speciellt på stora stationer - det tar tid att förflytta sig och det tar tid att läsa och följa instruktioner. Den station som var mest "busy" var Hamburgs - tror aldrig jag varit på en station med så mycket folk, så många perrongen, så täta avgångar och så mycket tidtabellsändringar. Men vi klarade det också för vi hade god hjälp av "DB-appen". Sämst instruktioner hade man i Köpenhamn. Där ställde vi oss på fel perrong.

Tycker vi lyckats bra med vår packning. Visserligen fick jag inte användning för mina sommarklänningar, min baddräkt och min regnjacka men man måste ju vara garderad. Däremot hade jag inte behövt släpa med mig duk, utflyktstallrikar, kylväska, frysklamp och termos.

När jag, i våras, var på en tågmässa fick vi deltagare rådet att ha med toapapper, "powerpack", kylväska, kylklamp och plastpåsar på resan. Inget av detta hade vi behövt. Det fanns t.ex. eluttag för laddning på vartenda tåg.

Om man ska få trevliga behagliga tågresor gäller det att ha reserverade sittplatser. Vissa tåg var helt fullsatta och då kändes det skönt att visa upp sina sittplatsbiljetter och överlåta problemet att leta ledig plats till hen som satt på "vår" plats men det sker på bekostnad av flexibilitet och spontanitet (om man inte vill köpa dubbla platsbiljetter, vill säga).

12 dagar kändes lagom långt, speciellt som vi inte stannade mer än en till två dar på någon plats. Om man, med jämna mellanrum, stannar flera dar på samma ställe, kan det vare idé att vara borta längre. På hemvägen pratade vi med två personer i vår ålder som hade åkt ända till Rom men bara varit borta i en vecka. De tyckte det funkat bra trots att de varit på resa halva tiden.

Att resa med interrailkort fungerar också alldeles utmärkt. Alla känner till vad som gäller - inte en enda konduktör var ifrågasättande. Nästa gång vi ska ut på tågluff ska vi försöka boka allt själva. Kommer nog att gå bra då en svensk bokningsapp är under utveckling.

Bonnard

Jag har gjort två grava misstag under resan; först tog jag fel på Cherbourg och Cabourg, sen rörde jag ihop Boudin och Bonnard. Det var Bonnard jag trodde vi tittade på i Honfleur - inte konstigt att jag kände mig besviken.

I Luxemburgparken annonserade man om en utställning som de kallade Nabis där Bonnard ingick. Vi var helt enkelt tvungna att reparera skadan från Honfleur och gå dit. Visade sig att hela två (!) verk av Bonnard ingick men det var trots det en rolig utställning.

Bonnard

Bonnard

Eduard Vuillard

Maurice Denis

Innan vi avslutade Paris på vår favoritrestaurang Le Relais de l'Entrecôte - stället med bara en enda rätt - tog vi en repa genom Rodin parken, mest för att få se Camille Claudel. Camille var lärjunge och älskarinna till Rodin men blev sviken av både honom och sin familj. Förra gången jag var i parken var museet stängt för reparation. Camilles sorgliga öde är det svårt att glömma. Tyckte hon hade gjort små fina skulpturer, i klass med sin mästare - men vem är jag att bedöma det.

Pariskänsla

Två hela dagar i Paris och allt praktiskt ordnat - härligt.

Vi tog en långpromenad, genom hela stan, från Gare de l'Est tillbaka till vårt hotellrum (5-6 timmar) naturligtvis med diverse avbrott för lunch och kaffe och lite extra vila i några av Paris parken.

På vägen passerade vi Place des Vosges, den brännskadade Notre Dame, en och annan affär och mycket annat. Vi hade tänkt besöka Sainte Chapelle, den vackra kyrkan som "spelar en viktig roll" i "da Vinci koden" (eller var det Saint Sulpice kyrkan?), men den enorma kön fick oss på andra tankar.

Jag tyckte vi fick bra Pariskänsla när vi gick i detta myllrande folkhav och åt lunch vid en hårt trafikerad gata. Nog skulle det vara roligt att stanna lite längre - en annan gång kanske.

Paris

På "rekommendation" från Vintagemannen, vars blogg jag följer, hade vi bokat hotell på vänstra stranden, alldeles vid Luxemburgträdgården.

Bra val - fint rum (men litet) med sköna sängar i trevligt område. Vi har haft lite otur med hotellsängarna som överlag varit för hårda för min något känsliga kropp.

Naturligtvis utnyttjade vi läget och började med "vår" trädgård. Så trevligt med en "levande" park där det finns något för alla och en var. Oss passade stolarna (som står utspridda överallt) bra. Där slog vi oss ned med en crêpe och tittade på när en grupp män i spridda åldrar spelade streetbasket.

Sen stötte vi på en gammal bekant. Han stod utanför Église Saint-Sulpice, som han ofta besökte när han bodde i stan.

På onsdag morgon går vårt tåg norrut redan 07.15. Det får vi inte missa! Vi gjorde därför en rekognoseringstur och vet nu att vi kan ta oss till stationen på 25 minuter. Vi vet vilken tunnelbanelinje vi ska välja, hur vi ska hitta till den och att vi ska gå på tåget längst fram. Jag tycker vi är väl förberedda för vår avfärd men än har vi mycket trevligt kvar att göra i Paris.

Camembert

Så kom vi då till Cabourg, platsen där Marcel Proust studerade människor till sin "På spaning".

Vi gick utefter den fantastiska stranden, åt middag utanför "hans" hotell - Grand Hotell - och genade genom den flådiga vestibulen på väg "hem", allt för att insupa atmosfär och känsla.

Carbourg, var fint men lite dött och inte förstod jag Proust bättre efter besöket i "hans" stad.

Rhodin på Boudin 

Vi fortsatte utefter kusten, passerade den ena "villan" efter den andra - Deuville, Trouville osv. Som ett pärlband låg städerna längs havet - alla mondäna och något bedagade. Vi åkte vidare till lilla mysiga och fina (men turistiska) Honfleur, tittade runt i hamnen, besökte Frankrikes största träkyrka och Boudins museum (besvikelse).

Sen gav vi oss ut på landet - till Camembert, orten där den välkända osten en gång började tillverkas. Vi kom 10 minuter innan museet med tillhörande provsmakningen skulle stänga. Men det var fullt tillräckligt.

Vi hann både vandra runt, lyssna på en fransk, snabbtalande guide och provsmaka. Sen avslutade vi besöket med en Magnum.

Normandie har en fantastisk kust men landsbygden, som vi fick se på vår tur till Camembert, är också tilltalande - öppen, böljande och grön.

Nöjda med Normandie, ställer vi nu kosan mot Paris.

Invasionen i Normandie

Visst kände jag till invasionen i Normandie 1944 men jag hade inte en aning om att den fortfarande är så levande, som den är här.

Vad som också förvånade mig var att platserna fortfarande kallas för de täcknamn man använde vid invasionen. Förvånande att det stolta franska folket har amerikanska namn på sina stränder.

Vi åkte till Omaha beach och vandrade utefter stranden - jag till och med gick i vattnet. Det är en enastående fin kust i Normandie. Landstigningen i Omaha beach var inte direkt framgångsrik (även om man segrade) - många soldater dog eftersom man mötte oväntat hårt motstånd.

Jag tror att det huvudsakligen var amerikanska soldater som landsteg i Omaha. Överallt vajar den amerikanska flaggan (men ofta även andra) och här finns en stor amerikansk kyrkogård. Jag gick runt på kyrkogården och blev förundrad över hur amerikanskt allt var - som en stor välskött amerikansk park.

I början av juni är det 75 år sedan invasionen. Det kommer man att högtidlighålla på många sätt. På kyrkogården bygger man upp ett stort monument och flera plattformar där dignitärer och veteraner kommer att hålla till. Redan nu kunde man se veteraner vandra omkring med bröstet fullt av medaljer.

Vi hade tänkt att besöka ett krigsmuseum, Pegasus memorial, men efter att ha sett krigsmonument i varje liten by hoppade vi det och åkte i stället och hälsade på Proust.

Bordsunderlägg