lördag 7 januari 2012

Lars Kepler; Eldvittnet*

Förra gången jag läste en bok av Lars Kepler bestämde jag mig för att inte läsa fler. Men nu har det varit så mycket prat om den nya boken Eldvittnet, så jag kunde inte låta bli att låna den. Jag kan inte säga att jag blev besviken för jag hade inte förväntat mig något. Jag tyckte till och med att den var något bättre än Hypnotisören.


Två personer har blivit mördade på ett ungdomshem utanför Sundsvall och eftersom hela poliskåren i Västernorrland är inkompetent, långsam och följer "boken" allt för noggrant måste man sätta in en observatör från rikskrim i Stockholm. Man skickar dit den kompetente, snygge och analyserande kommissarien Joona Linna. Han är inte bara intelligent och löser "det hele" utan också mycket sympatisk med en vacker grå blick.

Ja, ni hör - människorna är vita eller svarta - nyanser saknas helt. Jag tycker det är på gränsen till "förtal mot folkgrupp" att framställa Västernollänningarna (eller heter det Västernorrlänningar?) som dumma i huvudet. Men jag tycker det är roligt att så stor del av handlingen utspelar sig i "mina" trakter. Boken är lättläst och har tempo och jag tycker att man lyckas bra med intrigen även om det inte tog lång tid innan jag "visste" vem som var mördare.

Jag förundras ofta över att böcker som jag tycker är ganska mediokra kan få så mycket uppmärksamhet. Vad beror det på? Kan det bero på att författarna  verkar intressanta och snygga och dessutom är mediala eller beror det på att jag missbedömer böckerna helt och hållet?

1 kommentar:

  1. Har tänkt på samma sätt om Keplers deckare efter att ha läst en av dem. Tänker inte läsa fler. Men inte menar du "västernollänningar" även om det är lite vitsigt.

    SvaraRadera