Janet Frame; En ängel vid mitt bord****

I bokcirken där vi läser böcker under temat "all världens litteratur" hade vi den här gången valt en bok av Janet Frame från Nya Zeeland. Vi skulle läsa andra delen av hennes självbiografiska roman En ängel vid mitt bord.
Boken finns som nyutgåva i pocketformat och jag försökte köpa den i en bokhandel på Götgatan i Stockholm. Bokhandeln var en dröm för alla bokälskare. Väggarna var täckta med bokhyllor och på golvet stod bord som även de var överfulla med böcker. Det fanns, med andra ord, massor med böcker men eftersom de inte hade något datoriserat system var det väldigt svårt att säga om de hade just den bok jag sökte. Mannen som hjälpte oss var verkligen hjälpsam - han letade här och han letade där men han hittade ingen liten ängel. Denna bokhandel är nog idealisk för bokälskare. Här kan man gå omkring och botanisera och välja bland ett jättestort utbud.

Min bok fanns inte i den fantastiska bokhandeln men jag hittade den i en helt vanlig modern pocketshop och det var verkligen en toppenbok jag fick i min hand. Janet var född och uppvuxen på NZ i en familj med sex barn. De flyttade mycket eftersom Janets pappa jobbade på järnvägen men verkade leva ett förhållandevis lyckligt liv tills de drabbades av flera olyckor - bl.a. drunknade två av Janets systrar. Janet, som var mycket språkligt intresserad, fick läsa vidare för att bli lärare - vilket i realiteten var det val kvinnor, som ville studera hade i början av 40-talet - men hennes verkliga dröm var att bli författare. Hon hade vissa psykiska problem, var väldigt blyg och osäker och klarade inte pressen hon utsattes för. Hon hamnade därför på ett psykiatriskt sjukhus - en sjukhusvistelse som kom att omfatta åtta år och det var bara tack vare att hon fått en bok utgiven som hon klarade sig ifrån att bli lobotomerad. Jag tyckte En ängel vid mitt bord var en mycket fängslande och bra bok med ett fantastiskt språk. Läs den!

Eftersom jag bara har läst en av de tre delarna (hittills) ägnade jag en kväll åt att titta på den film som baserade sig på boken - även filmen var mycket bra.

Rekord!

Nu har jag slagit nytt rekord - skidåkning två dagar i rad. I dag kompletterad med ett gympapass. Men sen var jag så slut så jag fick sitta i soffan hela kvällen och titta på filmen En ängel vid mitt bord.
Vi gjorde dagens (=gårdagens) skidtur på Södra Berget. En måndagseftermiddag på Södra är inte alls dumt - solen skiner, det är några grader kallt och vi är praktiskt taget ensamma i de fina och välpreparerade spåren. Vi dristade oss därför till att åka två hela rundor (=5 km).

Till morgondagens bokcirkel ska vi ha läst andra delen i Janet Frames självbiografiska roman - En ängel vid mitt bord. Eftersom jag bara läst en del av den tre delar långa roman hyrde jag filmen och satt sedan klistrad framför TV-n i nästan tre timmar och tittade på en mycket bra film. Se morgondagens inlägg!

Det där som kallas skidåkning

Ända sedan vi flyttade till Sundsvall 1978 har det känts som det varit "med livet som insats" jag gett mig ut i skidspåren. Det är inte jag som bestämmer hur och vart skidorna ska fara. Det är skidorna som bestämmer och jag som försöker hänga med.

Första vintern gav vi oss ut på en ganska avancerad skidtur - mycket upp och ned, många kraftiga svängar och massor med träd utefter hela spåret. Efter den vådliga turen blev jag väldigt tveksam till skidåkning - det var mer tur än skicklighet att jag den gången kom hem utan brutna ben. Denna tvekan har bara tilltagit ju äldre jag har blivit.

I dag var det emellertid en så vacker vinterdag - några grader kallt, soligt och gnistande snö - att jag bestämde mig för att följa med på en liten tur. Det gick ganska bra ända tills jag hörde skrik bakom mig och innan jag hann reagera kom det en dam farande efter mig. Hon körde över mina skidor och gjorde så att jag föll - men eftersom det var ett mjukt fall var ingen skada skedd.

Damen ifråga fräste åt mig och var lätt oförskämd. Jag som trodde att det var de som kom åkande bakifrån som skulle hålla koll på att de inte åkte på åkarer som fanns framför dem (jag befann mig inte ens i spåret utan bredvid). När jag åker utför en backe har jag fullt upp med att hålla balansen och ingen chans att se om det dyker upp någon bakom mig. Jag kan omöjligt flytta på mig. Nåja, allt gick ju bra och vi avslutade turen med kaffe och våffla men det hela förstärkte bara min tveksamhet till det där som kallas skidåkning.

Vad är det som försiggår på Fisktorget?

Vår vän (som är på besök från England) och jag var inne i en affär och handlade. Medan vi var i affären ringde mobilen. De biljetter vi beställt till lördagens konsert var klara för leverans. Var ville vi hämta dem? Eftersom vi inte var hemma och leverantören skulle ned på stan, bestämde vi oss för att träffas på en parkeringsplats - praktiskt för båda parter.

Medan vi stod och väntade på parkeringen undrade vår engelsman om det inte vore bättre att gå till teatern och hämta biljetterna, direkt i kassan. Då körde en bil in på parkeringsplatsen, ut klev leverantören. Hon gick snabbt fram till oss och gav oss biljetterna. Jag betalade och pengarna stoppades direkt ned i portmonnän. Allt var avklarat på fem röda sekunder.

Nu började vår engelske vän titta sig oroligt omkring på husfasaderna. Det fanns väl inga kameror som registrerade vad vi gjorde? En sådan uppenbar langningssituation hade han aldrig tidigare befunnit sig i. Undra på att man tror att det finns många langare i Sverige när man levererar teaterbiljetter på detta skumma sätt!

Bokrea

Ena dagen semmelpreminär (fast jag hade smygstartat), nästa dag start på bokrean.

Även om jag inte hade tänkt köpa några böcker just nu - fullt upp med mina cirkelböcker - kunde jag inte motstå premiären. Bokrean är en trevlig tradition även om alla säger att det inte är som det en gång var. Det är så mysigt att gå omkring bland alla (billiga) böcker och alla människor och känna igen en massa titlar och tänka "Den ska jag nog läsa", "Hinner jag med att läsa den också och den och den ....".

Trots mina föresatser lämnade jag affären med en bok om strövtåg, en om Öland och en deckare av Reginald Hill (på rekommendation). Nu är det ånyo dags att börja planera en och annan liten vandringstur (strövtåg och Öland) och mellan planer och promenader väntar Dödsmässan! Men förmodligen är den väl färdigläst innan jag hinner påbörja planerandet - deckare är så pockande på att bli lästa snabbt (annars hinner man glömma både personer och intrig).

Semmeldagen

I går var det fettisdagen - dagen då man ska äta minst en semla.

Denna dag till ära hade man i tidningen publicerat recensioner över stans hela semmelutbud. Smakpanelen på Sundsvalls tidning hade ätit sig igenom semlor från (tror jag) samtliga caféer. Alla hade fått betyget 3, på en femgradig skala, utom ett som fått betyget 5. Jag ville naturligtvis ha en "femma" efter tisdagssoppan men det hade resten av stan också tänkt sig. Nej, jag fick allt nöja mig med en ordinär trea.

När semlan serverades sa maken att han förväntat sig att han skulle ha fått en hemmabakad - en sådan som minsta barnbarnet och jag hade bakat härom veckan. Gott betyg till Jesper Långströms recept, där man jäste degen tre gånger.

Världens ambitiösaste mormor?

Min gymnasiekompis fyllde 65 och jag hade åkt till Göteborg för att gratta. Vi var flera stycken som tagit tåget till Götet - bland annat en alldeles ny liten medborgare - den en månad gamla dotterdottern.

Naturligtvis kom vi att prata om barnuppfostran och hur den varierar över tid. Då visade det sig att den nyblivna 65-åriga mormodern verkligen hade tagit sin roll seriöst. Hon hade skaffat och läst ett otal böcker om nya forskningsrön i barnuppfostran och var helt klart uppdaterad. Hon visste precis vad man i dag anser om hur barn ska bemötas. Så tar en 40-talist sig an en ny roll i livet!

Stad i förvandling

I fredags, när jag steg av tåget i Göteborg, kändes det som jag kommit till ett annat land. Solen sken, gatorna var nästan torra och det var varmt och skönt. Åh, vad härligt det kändes. Det gav en försmak om vad som väntar bakom hörnet - SOMMAREN.

Men var det verkligen Göteborg jag befann mig i? Jag som anser mig vara en riktig urgöteborgare kände inte igen mig! På Drottningtorget, precis utanför centralstationen, svävade tre stora vita figurer. Var hade de kommit i från och vad kunde de symbolisera? Och det magnifika posthuset hade förvandlats till hotell!! Men det är väl bara att acceptera att man gör, i mitt tycke, helt onödiga förändringar även i Götet. Inte ens spårvagnarna kände jag igen!

Appar och Moln

När man slutar jobba kan det vara svårt att hänga med bland alla IT-nyheter. I Sundsvall försöker "pensionärsföreningen" Zenit råda bot mot detta genom att ordna infoträffar. Alla 65-plusare kan kostnadsfritt vara med i Zenit och ta del av deras informaion. Det enda du behöver göra för att bli inbjuden till Zenit är att skicka ett mejl till Göran Ledell på adressen goran.ledell@sundsvall42.se.

I tisdags fick vi våra kunskaper om appar och så kallade molntjänster uppdaterade.

Vi fick lära oss att en app är ett litet program som man kan ladda ned i bl.a. telefonen. Det finns helt otroligt många appar och mängden ökar för varje dag. Innan man laddar ned en app bör man kontrollera vilket omdöme den fått. Ladda aldrig ned en app som blivit "dissad"! Vår föreläsare visade hur man går tillväga för att ladda ned appar men vi fick inte så många tips om bra appar (vilket jag hade trott). Alla appar finns under www.market.com. Vi fick två konkreta tips - man kan ladda ned ficklampa i telefonen och man kan ladda ned en app som kontrollerar att nya appar är ok.

Andra delen av infoträffen handlade om det så kallade Molnet. Tyvärr var denna del av föreläsningen mer riktad mot yrkesverksamma personer än mot oss pensionärer. Det enda molntjänst vi ev skulle kunna använda oss av var Office365 men även denna tjänst kändes tveksam för oss. Jag tror föreläsaren inte riktigt hade klar för sig vilka han vände sig till.

Fler infoträffar om ny teknik för pensionärer! Vi behöver det.

Gustavs grabb****

I boken Gustavs grabb har Leif GW Persson berättat om sin sitt liv och sin klassresa. En mycket intressant och välskriven bok - han kan verkligen berätta Leif GW. Rekommenderas varmt!

Jag växte upp under samma period som skildras i boken (Leif föddes 45 och jag 47). Eftersom vi båda bodde i större städer (Stockholm resp. Göteborg), kom från liknande bakgrund och stod våra pappor nära var det, i många stycken, en igenkännandets läsning (i övrigt inga jämförelser).

Vilken fri uppfostran man fick på 50-talet! Vilka revir man hade och så många ungar det fanns att leka med. En uppväxt på 50-talet skiljer sig markant från dagens uppväxt där allt är så reglerat. Det fanns, som jag minns det, inga faror på den tiden.

Leif GW var arbetargrabben som blev professor och författare, rik och berömd men olycklig och nevrotisk. Han skyller mycket av sin ångest på mamman (det är alltid mammornas fel!!) och visst var mamman "besvärlig" men jag tycker att en intelligent person som Leif borde insett vari hennes problem låg och hjälpt henne eller åtminstone förlikat sig med henne och haft visst överseende. Nu blev det i stället en kamp som båda förlorade på.

Ett avsnitt handlar om den så kallade Geijer affären. Jag minns detta så väl och jag minns när Palme gick ut och med emfas försvarade Geijer och jag trodde på vad han sa!! Tänk att Palme stod och ljög för hela svenska folket! och Leif GW tog detta så hårt att han var nära att skjuta sig. Han visste ju att han hade rätt och han måste ju ha fattat att förr eller senare kommer sanningen att komma fram - som jägare måste han väl veta att så länge drevet går gäller det att ligga lågt.

I Gustavs grabb återger Leif GW sina minnen, så som han minns dem. Det är en subjektiv skildring av honom och hans syn på världen och människorna omkring honom. Det var, som det alltid är, roligt att läsa en bok av Leif GW Persson - ja, det var till och med roligare än att läsa hans deckare.

De fyra årstiderna

I dag träffade vi gamla sundsvallsvänner och gick på Nationalmuseet. Det kändes nästan som vi skulle visa Stockholm för norrlänningar men redan innan vi kommit fram till museet insåg vi att så nog inte var fallet. Vi hade valt buss 96 som vi väntade på och väntade på. Men busseländet kom ju aldrig. När vi började diskutera varför aldrig 96-an kom, la sig en annan bussköare i samtalet och upplyste oss om att alla bussnummer som börjar med 9 är nattbussar!! Nej, ännu har vi nog inte blivit riktiga stockholmare.

Anna Boberg; Arktisk vårdag

Väl framme vid museet började vi titta på utställningen De fyra årstiderna med verk av sekelskifteskonstnärer. Tavlorna var samlade årstidsvis och man kunde se och jämföra hur de olika konstnärerna hade uppfattat en och samma årstider och gett liv åt den. Fina tavlor med i huvudsak naturmotiv men även en och annan stadsmiljö. Rekommenderas!

Efter De fyra årstiderna (och fikapaus) tittade vi på delar av den permanenta utställningen. Vi såg bland annat Rembrandts självporträtt som blev stulet år 2000 och som Ernst Brunner har skrivit en bok om. Boken heter Yngling på guld: en roman om ett brott och skildrar hur tre tavlor stals från Nationalmuseum och vad som hände efter stölden. Jag tyckte det var speciellt roligt att se denna tavla som jag läst en intressant bok om. Sen avslutade vi hela besöket med att titta på ett långbord med dukning som sträckte sig från 1700- talet ända fram till modern design av idag.

Helmer Osslund; Hösten

Olof Palme**

I går kväll tittade vi på pjäsen Olof Palme på en fullstatt Stadsteater vid Sergels torg.

Jag tyckte det var en ganska svår pjäs - rörig och ostrukturerad med många hopp i tiden och en massa symboler som var svåra att förstå. Den Palme vi fick se var en ganska dämpad och lågmäld person. Han verkade ledsen och melankolisk och jag tyckte han framställdes på ett sympatiskt sätt.

I pjäsen får vi vara med om valvakan 2010, förlustvalet 1976 och segervalet 1982, när Palme åter blev stadsminister. Vi får också vara med på en kräftfest och vi får träffa flera gamla partiledare.

Förutom att jag tyckte pjäsen var rörig hade jag svårt att förstå vad alla symboler stod för. Vid några tillfällen spelade man lite omotiverat på en flöjt. Står flöjten för något speciellt? I kappkön, efter föreställningen, stod jag framför några som verkar bekanta med författaren Lukas Svensson. De pratade just om symboliken och sa bland annat: "Vilka tror du fattade flöjtens betydelse?" En scen visade när Palme blev intervjuad av Hagge Geigert. Varför fanns denna scen med? Hade det inträffat något speciellt när Palme blev intervjuad av Geigert eller ville man bara visa en kamp mellan två intellekt?  De ungdomar som fanns med i salongen hade nog inte en aning om vem Hagge Geigert var.

Jag tyckte Philip Zandén gav liv åt Olof Palme på ett inlevelsefullt men ödmjukt sätt. Han överdrev inte utan gjorde honom mänsklig och sympatisk. Den gamla socialdemokraten, trogen in i märgen, spelades mycket bra av Meta Velander. I sista valet var det dock den "trevlige" pojken Jimmy som hade fått hennes röst.

Jag tror att författaren ville visa den Palme, som inte syntes i offentligheten . Han som var osäker, skarp men inte ville visa sin briljans, han som var trött och desillusionerad men det var, som sagt, en rörig pjäs som det var svårt att hänga med i. Jag föstod inte ens pjälsens namn: Olof Palme - en pjäs från Sverige.

Gandhi

Trots att jag är en idog TV-tittare hinner jag inte, på långa vägar, se alla program jag skulle vilja se. Filmer brukar få stryka på foten för alla nyhetsprogram och debattprogram. Detta dilemma har jag löst genom att spela in filmer för att kunna titta på senare.

Jag spelar först in filmerna i "boxen" sen för jag över dem till DVD. Det är lite krångligt men jag har gjort en manual och klarar det förvånansvärt bra. Tyvärr finns alla reklaminslag kvar men de kan man snabbspola förbi vid uppspelningen. Nu har jag fått en ansenlig mängd DVDer. På sista tiden har jag också börjat spara program som jag tror mina barn och barnbarn kan vara intresserade av!

Det har gått en, i mitt tycke, utmärkt bra serie på temat "Kvinnor i historien". Jag missade flera avsnitt men såg bl.a. programmen om Madame Chiang Kai-shek, Maria Montessori och Indira Gandhi. Eftersom yngsta dottern nyligen varit på praktik i Indien, spelade jag in Indiraprogrammet (handlade om Indiens frihetskamp och dess första kvinnliga ledare) till henne. I går, när vi hade bjudit in oss på middag till dottern, var det lämpligt att avsluta kvällen med Indirafilmen.

Men i stället för Indira fick vi se en engelsk dokumentär om Mahatma Gandhi! Intressant! Grejen med att spela in filmer på DVD är inte bara praktisk den verkar också innehålla ett stort moment av överraskning. Jag undrar vad som finns på alla mina andra DVDer. Filmerna om Harry Potter kanske innehåller Bamses liv och leverne. Det här kommer att bli spännande.

Riktig stockholmare?

Hur blir jag en riktig stockholmare och vill jag verkligen bli det?

Maken och jag (=jag) har under en längre tid funderat på att flytta, när vi slutar jobba. Jag har funderat hit och jag har funderat dit utan att komma fram till vad jag egentligen vill. Vill jag bo kvar i Norrland eller vill jag återgå till storstadslivet? Vill jag flytta och bo på en ny plats (Stockholm) utan att ha någon ingång (arbete) till stan eller vill jag bo kvar i Sundsvall som jag har lärt mig uppskatta mer och mer? Vankelmodig till max.

När dotterns arbetskamrat skulle resa utomlands i tre månader fick vi möjlighet att andrahandshyra en lägenhet. Ett gyllene tillfälle att provbo i Stockholm. Sagt och hyrt - nu är vi alltså stockholmare i tre månader (även om det inte verkar bli mycket mer än en vecka i februari). Men för att vi hyr en lägenhet i andra hand blir vi inga stockholmare! Nej, det krävs mer drastiska åtgärder - men vad?

Plötsligt kom jag på vad som ska till - ett månadskort på Stockholms Lokaltrafik (SL)! Med ett månadskort i handen måste jag väl känna mig som stockholmare!

Kinesisk födelsedagsuppvaktning

Jag har hört talas om att man firar det kinesiska nyåret runt månadsskiftet januari - februari men jag har aldrig hört talas om att man också kan fira övergången till ett nytt levnadsår på kinesiska. Men i år, när jag blev pensionär, grattades jag av yngsta dottern och hennes pojkvän på detta sätt (kinesiska).

Först en kopp "kinesiskt te" sedan middag på kinarestaurangen Ho´s på Hornsgatan och så present - som också var kinesisk - jättefint album från vår Kinaresa föra årsskiftet.

Toppen presenter!

Pensionär!

Sextiofem bast och pensionär!

Det blev ingen större förändring när jag passerade den 65e-breddgaraden (för det är ju på bredden det syns att åren går) mer än att jag får åka buss billigare. Ingen chock, inga nervryckningar och inget avslut av ett aktivt yrkesliv -eftersom jag redan hade slutat jobba. Nej, dagen efter min födelsedag blev likadan som dagen innan och det var ju bra!

Men uppvaktad blev jag. Många telefonsamtal och blommor. Maken lagade en fantastisk middag bestående av pilgrimsmusslor med bacon, lammytterfilé med god sås och till efterrätt glass och inkokta äpplen. Till middagen serverades tre goda viner. Det röda vinet ingick i vår Italienska provning - Soprasasso Amorone. Allt var toppen.

Inte nog med detta - jag blev uppvaktad på kinesiska också.

Sudd-oku

Att vara hemma och "passa" två friska barn som haft maginfluensa men inte får gå till skolan (alla måste stanna hemma minst en dag efter det att de blivit "friska") är ingen större bedrift eller ansträngning - snarare trevligt och underhållande.

Efter en lång, sen frukost med efterföljande fika bestämde jag mig för att videofilma en stund men ack, ack, ack eller snarare svart, svart, svart - var vad det var när jag tittade på displayen. Det här skulle inte bli någon film - det förstod jag direkt. Vi letade i menyn efter förklaring till att vi inte hade någon bild men vi fick ingen vägledning alls. Telefonsamtal till maken med svaret "Jag vet inte vad som kan ha hänt, svårt att säga när jag inte ser kameran - för du har väl tagit bort linsskyddet!" löste vårt problem. Tänk vad enkel förklaring det finns ibland på vissa, till synes, närmast oöverstigliga problem.

När filmandet var avklarat satte vi oss och löste korsord och sudoku. Svårt var det och tänka fick vi och ändra oss gjorde vi. Ja, vi fick faktiskt sudda en hel del och då var det en ung man som kom på varför dessa siffergåtor heter sudoku - det är ju för att man får sudda så mycket. Rätt stavning borde därför vara Sudd-oku.

Kan man lita på huskurer?

Nästan varje gång jag träffar barnbarnen blir de sjuka och sprider smitta omkring sig.

I går var allt gott och väl ända tills det blev läggdags. Då började två av pojkarna må illa och sen hade det varit fullt hallaballo hela natten. Det konstiga var att jag, som ofta sover väldigt dåligt, somnade och sov som en stock. Jag märkte inget av den cirkus som hade varit under natten. I morse kunde jag därför gå upp pigg och utvilad till en i övrigt helt utschasad familj. Magsjuka är ingen höjdare - vare sig för den som servar eller den som är sjuk. Inte heller den som är "Gäst hos verkligheten" förblir helt opåverkad.

Pepparplanta med omogna pepparkorn

Dottern uppmanar mig ideligen att inte glömma sanering (sprita händerna) så fort jag varit i närheten av sjukrummen eller på annat gemensamt utrymme - vilket har lett till att jag, mer eller mindre, blivit sittande still i fåtöljen hela dagen. Jag har också blivit uppmanad att stoppa i mig tio hela vitpepparkorn. Än så länge mår jag bra och jag vill inte ens tänka om hur det blir om inte sanering och huskur funkar.

Ur Smittskyddsinstitutets tidning Smittskydd 5-6 2010 har jag saxat följande om vitpeppar:

Krossa dem, svälj dem hela, minst tio i halvtimmen eller tre om dagen. Råden om hur man ska ta vitpepparkorn för att undvika vinterkräksjuka och annan magsjuka är många. En snabb sökning på nätet visar att det är en allmänt förekommande huskur i många svenska hem. Några är övertygade om dess verkan, medan andra är mer skeptiska.

...

Någon vetenskaplig förklaring finns inte till att vitpepparkornen skulle förhindra utbrott av vinterkräksjuka eller annan magsjuka.
...

Att talesättet ”peppar, peppar…” skulle ha någonting med denna huskur att göra är ganska troligt.
...

Placeboeffekten ska förmodligen heller inte underskattas.

Det må vara hur det vill - huvudsaken är att det funkar.

Autokorrigering - inget för mig!

Jag skulle få mejl av dotterns arbetskamrat men när det inte kom, tyckte jag det var bäst att efterlysa det. Jag använde min telefon och skrev: Hej! Jag fick inget mejl från dig igår. Skulle du kunna skicka ett nytt mejl. Ett kort och konsist meddelande om att jag inte fått den information jag behövde. När arbetskamraten fick mejlet stod det: Hej! Jag fick ingen nejlika från dig igår. Skulle du kunna skicka ett nytt nejlika. (Inte bara knäppt utan också dålig svenska!)

När jag fick svarsmejlet med texten "Nejlika?" - fick jag mig ett riktigt gott skratt.

Som tur var, är arbetskamraten alert och insåg snabbt vad som hade förorsakat detta knäppa e-postmeddelande men frågan är om jag, som inte alltid läser igenom vad jag skrivet när jag skickar telefonmejl, verkligen ska köra med autokorrigering. Jag tror att jag kan göra ett något suspekt intryck.