Filmen i mitt liv; del 2

Ja, visst var det Levisjeans man gjorde reklam för (se föregående inlägg). Det var inte tillåtet att importera jeans till Sverige förrän 1960 - dessförinnan gällde Algots. Algots, som hade som slogan "Säg Algots det räcker" och det gjorde det väl också - speciellt som vi inte fick importera andra märken.

Efter reklamfilmen visade Fride en film när hjältarna från fotbolls-VM 1994 kom hem till Sverige följt av en propagandafilm från partidagarna i Nurnberg 1934 (gjord av Leni Riefenstahl) och slutligen utdrag ur filmen Stjärnornas krig. Att dessa filmer är uppbyggda på samma sätt blev så uppenbart när man såg dem efter varandra. Slutligen visade Fride en "egen" film från VM och Nurnberg där han hade mixat ljudet - det tyska ljudet visades i VM-filmen och tvärt om - mycket intressant.

Vi tycks ha ett mycket stort behov av hjältar - hjältar som stiger ned till oss från himlen, hjältarna som kommer från ovan. Tänk t.ex. på hur ofta man visar USAs presidenter när han landar med helikopter och stiger ut och vinkar till folket. 

I Wikipedia kan man bl.a. läsa att Leni Riefenstahl föddes 1902 och dog 2003, 101 år gammal. Hon var dansare, skådespelerska, filmregissör och fotograf. Hennes mest kända film är den propagandafilm hon producerade för det tyska nazistpartiet 1934, Viljans triumf (Triumph des Willens).

Det var mycket intressant med dessa jämförelser och analyser och jag blev jättesugen att lära mig mer om hur man försöker manipulera oss. På kvällen gick jag för första gången på evigheter på bio och såg En dag, en film om två människor som träffar varandra samma dag år ut och år in. En gullig film som var rolig att titta på och - som jag uppfattade det - inte var det minsta manipulativ. SUS borde nog starta en egen filmstudio i Sundsvall där vi kan träffas,  titta på bra filmer och prata om dem - så som vi gör i bokcirkeln.